Eric Palmqwist blir politisk

– Det er bare vi som kan bestemme hvordan vi skal leve, men mennesket er destruktivt av natur. Da går det til helvete, mener Eric Palmqwist som er aktuell med albumet Människornas Planet på Ella Ruth Institutet.

Med gitarene og krasse samfunnskommentarer som våpen går han løs på det moderne Sverige og leverer samtidig en engasjerende skive med musikalsk tyngde.

Alt går litt fortere og det er mer gitarer denne gangen. Hvorfor det ble sånn?

– Min förra skiva Värmen som skrevs på piano var mjuk och lågmäld. Denna gången ville jag göra motsatsen. De flesta låtarna är skrivna på elgitarr och är gjorda för att kunna spelas live med fullt band. Det är också en skiva som kom till av ren nödvändighet i frustration över den samtid vi lever i. Det påverkar säkert både tempo och tyngd.

Fortell om valget av albumtittelen Människornas Planet.

– Det är bara vi som kan välja hur vi ska leva men vi människor är destruktiva till vår natur. Då går det åt helvete. Titeln anspelar på det.

Hvordan er ditt eget forhold til mennesker, dyr og økobalansen ?

– Allt sitter i hop, men jag tror folk i allmänhet inklusive mig själv känner en maktlöshet inför vart vi är på väg. Tyvärr.

Kajsa Grytt fra Tant Strul gjestesynger på «Olika Lika.»

– Vi lärde känna varandra när jag hade en gråtlåtscountryklubb där artister fick välja favoritlåtar i genren som de tolkade. Jag har för mig att Kajsa valde ”These Days” i Nicos version. Kajsa Grytts skeva direkta röst passade perfekt till låten ”Tvålen” på nya skivan och jag är väldigt glad att hon ville vara med. Jag är lite för ung för att ha varit med när det begav sig med Tant Strul dock.

Mens vi er i gang kan vi også snakke om de andre musikerne på albumet.

Martin Hederos – piano, pedalorgel

– Martin är ett geni och kom till studion på studs utan att ha hört låtarna. Vi spelade in ”KNK” bara han och jag den satt på andra tagningen. Det blev magi.

Jesper Jonsson – trommer

– Jesper är även med i EP’s Trailer Park och är en oerhört viktig del i min musik. Han och jag har med tiden skaffat oss en slags telepatisk musikaliskt kommunikation som är skelettet både i studion och live. På den här inspelningen hade vi som dogm att vi ville göra tvärtemot hur vi brukar göra med val av komp och arrangemang vilket var en utmaning som i slutändan blev lyckad.

Peter Jacobsson Moren – bass

– Först vill jag lyfta Peters soloprojekt Sun Years. Han släppte en av förra årets bästa skivor enligt mig. Kolla upp! Han är också en av mina absoluta favoritgitarrister och basister. Han spelar bas som en gitarrist vilket jag är väldigt förtjust i.

Ulf Jonsson – elgitar, slide

– Han är en otrolig gitarrist. Allt som är för svårt för mig får han spela, haha. Ulf kan ta upp vilket stränginstrument som helst så låter det bara sådär fantastiskt på en gång!

Lisa Lagendorf – saksofon

– Hon kom in och glänste med sitt impulsiva avantgardiska spel. Dessutom brukar hon headbanga på scen. Hur många saxofonister gör det?

Henrik Meiercord – cello

– Allt som Henrik rör blir alltid vackert och skevt. Han läser inte noter utan går helt på känsla vilket gör honom till en härligt udda fågel inom stråk. Han medverkar på Thåströms senaste skiva. Bara en sån sak.

Sarianna Cortes – kor

– Sarianna var med på förra skivan live och spelade piano och körade. Det kändes lyxigt att få ha med en sån fantastisk sångerska i studion.

Johann Hübner – elgitar

Kajsa Grytts skeva direkta röst passade perfekt till låten ”Tvålen” på nya skivan och jag är väldigt glad att hon ville vara med.

– Johan är en svensk indie-legend som startade en av Sveriges första shoegazeband Mindscape tidigt 90-tal. Han älskar också gitarrpedaler och det blev väldigt fint glitter av hans pålägg på låten ”Muren”.

Ruth Palmqwist och Flickorna från Russinhøjden – kor

– Min dotter och hennes kompisar sjöng på ”Människornas Planet” och ”Allt kommer att bli bra” (La, la, la) Jag har alltid varit svag för barnkörer i sådana här sammanhang. Det kan nästan bli något kusligt när den oskuldsfullheten möter något mer trasigt.

Kan du si litt om ditt forhold til

Tom Petty and the Heartbreakers

– Jag upptäckte honom genom ett blandband en kompis storebror hade spelat in. Den kassetten var mitt soundtrack när jag cyklade till skolan på högstadiet. Tror det var låtar från ”Let Me Up I´ve Had Enough” som kanske inte är hans starkaste period men Tom är ändå låtskrivarfacit.

Neil Young

– Jag har influerats mycket av hur han spelar gitarr och även hans filosofi kring musik i allmänhet.

Bob Dylan

– Jag hade en svår ”Dylan-period” som ung när jag gick runt i rutig halsduk, pagefrisyr med en diktbok under armen. Det gick åt väldigt många kannor té och många timmars promenader i ett blåsigt Visby. Ingen slår honom på fingrarna när det kommer till texter.

Sverige anno 2024

– Jag känner att det är så mycket som har blivit konstigt. Människan har kommit i kläm. Sakta så sker försämringar på de flesta bärande områdena. Vi har blivit ett klassamhälle igen.

svensk progg

– Finns mycket bra och mycket som är jävligt dåligt också men jag tycker om att doppa foten i den grytan då och då. Jag lärde mig spela gitarr till Björn Afzelius och Mikael Wiehes skivor. Sen älskar ju jag tidiga Pugh men det räknas ju inte som progg riktigt.

politisk musikk

– Känns som det varit något av ett tabu väldigt länge förutom inom hip hop då. Jag hoppas fler artister vågar ta ställning igen. Det har börjat bubbla lite men generellt är det ännu alldeles för få tycker jag.

polarisering

– Jag kan se hur den breder ut sig hela tiden både i Sverige och i världen. Det är farligt när man hamnar i helt olika lag och har så olika syn på världen.

kalkulert styrelse/risikoanalyser/New Public Management

– Sådana saker finns mestadels för att de som vunnit upphandlingen eller driver verksamheten ska ha ryggen fri.
Det är oftast tidskrävande och tar tid från det som är viktigt på riktigt.

omsorg og byråkrati/styre

– I Sverige har ju nästan all vård sålts ut. Apoteken har ingen medicin och det finns inga tider på vårdcentralen. Vad ska man säga.

solidaritet/medmenneskelighet

– Ja tack!

maktesløshet

– Jag pendlar mellan hopp och maktlöshet varje dag. Hoppet vinner tack och lov oftast ännu.

konfrontasjon

– Det finns många beslutshavare och andra med makt som borde konfronteras och få stå till svars för sina handlingar men oftast är just dom de halaste fiskarna och får istället en fallskärm.

forbannelse

– Det var en drivkraft som jag bar med mig mycket som ung. Men även om det finns mycket energi att hämta där så måste man vara aktsam med sitt hat. Det blir lätt självförstörande tillslut.

musikalsk intuisjon

– Den blir bättre och bättre med åren! När man spelar i hop med andra aktiveras hjärnan som en lysande julgran!

rakhet

– Jag föredrar det framför motsatsen men har lärt mig med åren att en gnutta diplomati inte heller skadar.

distortion

– Vi använde mycket distortion-pedaler på denna skiva. Jag älskar distortion!

melodi/ melodiøsitet

– Det är för mig pudelns kärna.

Si litt om samarbeidet med Ruben Engzell og hans innflytelse på Människornas Planet.

– Eftersom vi känt varandra så länge och Ruben även har varit min kreativa vapendragare i EP’s Trailer Park valde vi att inte arbeta ihop ett par år men nu kände vi att det var det dags igen. Det blev något något nytt. Han har varit otroligt viktigt för den här skivans sammankomst.