Fägring med sentimental, melodisterk pop

– Vi forsøker å maskere «popen» med tøffe akkorder og vanskelige synther, men det er nesten uunngåelig at det blir «snill musikk». Gitarene kommer av at vi har vokst opp med sånn musikk, men vi er også bevisste på å unngå å bli typisk gitarrock, mener vokalist Anton Tuvesson i Fägring som slapp debutalbumet Obalans på Septembernatt 17. mai.

Storslåtte refreng og umiddelbar popmusikk, men også en sentimental atmosfære og røffe gitarer står på menyen til det ferske Göteborgbandet Fägring. Det er lett å la seg rive med.

disharmoni.no benyttet sjansen til å bli litt bedre kjent med nykomlingene og fikk vite hvor viktig skateboard hadde vært for musikk interessen og om viktigheten av å ikke gjøre seg til, men la musikken komme til en.

Kan dere først fortelle hvem Fägring er?

– Fägring är ett indiepop/rockband från Göteborg, fyra stycken snälla personer från Halmstad, Laholm och Lysekil med sin bas numera i Göteborg där vi alla bott under en längre period. Fägring består av Anton Tuvesson, Albin Bengtsson, Niklas Racov och Ville Petersson.

Hvordan startet bandet deres?

– Bandet bildades strax innan pandemin 2019 i Göteborg av Anton, Niklas och Albin. Vänner som tidigare varit verksamma i andra projekt såsom Two Year Vacation, Death in the Afternoon och Anton Ego, och vi ville göra Fägring till ett enkelt, opretentiöst band med bra låtar – ingen större vikt på image eller andra distraktioner. Ville som var bekant med Niklas och Anton sedan tidigare blev senare värvad till bandet.

Fortell om valget av bandnavnet.

– Anton hade en lista på ca 50 namnförslag, de flesta för skämmiga för att ens nämna, men Fägring stod med i mitten av den listan och fastnade ganska snart på läpparna. Namnet Fägring står för skönhet och blomstring (inget vi borde betraktas med haha), och vi gillar hur det låter vilket nog betyder mest för oss. Det finns egentligen ingen djup anledning till varför vi valde just detta bandnamn.

Hvilket forhold har dere selv til blomstring?

– Det finns absolut en vilja och strävan att utvecklas som musiker och som band rent kemi-mässigt; det går att applicera till många saker. Det är personligen en stor drivkraft för mig inom musiken – att stå på scen är alltid jobbigt, samtidigt som det är en plats där man vara någon annan, glömma bort all skit och istället få utlopp för alla aggressioner. Att ventilera saker och ting, nonsens som fastnat i ens huvud och visa styrka i det.

Når og hvordan oppdaget dere musikk?

Anton: – Jag upptäckte musiken genom mitt tidigare stora intresse för skateboard. Alla skatefilmer hade sån sinnessjukt bra musik, i många fall musik som jag än idag lyssnar på.

Albin: – Precis som Anton, via skateboarding kom jag i kontakt med en massa bra 90-tals-indie och alternativ musik som manifesterade ens musikaliska grunder och inspiration.

Niklas: – Musiken fanns i familjen vilket ledde till att jag började ta pianolektioner som barn, glädjen som fanns i samband med musiken fångade mitt intresse.

Ville: – Samma som ovan, skateboard lockade mig till att skaffa en MP3-spelare som jag snabbt tryckte full med soundtracks från Tony Hawks Pro Skater 2.

Når begynte dere selv å synge og spille og hva får dere ut av det?

Anton: – Jag började sent, runt 17-årsåldern, tack vare mina dåvarande favoritband The Hives och Johnossi. Jag sjöng som en galning i duschen och tog vidare intresset genom att spela gitarr.

Albin: – Efter mållöst blinkande på ett keyboard i barndomen fick en vän över mig till gitarren; han lärde mig spela Metallica, Green Day, Offspring och även Smashing Pumpkins-låtar. Vi startade senare vårt första band ihop i gymnasiet, och sedan dess har man varit igång!

Ville: – Jag började spela i orkester när jag var nio år gammal, sedan dess har jag aldrig slutat spela musik i olika konstellationer, även om klarinetten sällan åker fram numera.

Niklas: – Jag började med pianolektioner när jag var åtta år och intresset utvecklades som mest under gymnasietiden då jag började spela trummor i ett band. Gemenskapen och glädjen för det kreativa skapandet är det som ännu håller mig fast i musiken.

Har dere hatt noen rollemodell, inspirationskilde eller forbilde som har vært viktig?

– Kristoffer Rangstam från bandet They Owe Us och tidigare Kristoffer and the Harbourheads. Krippe (som han även kallas) hörde av sig till mig (Anton) i mitten av 2022 då han hade hört vår EP Rockpsalm. Det slutade med att vi skrev några låtar ihop som senare ledde till att han producerade och spelade in en låt på vår nya skiva i hans studio Lüxfällan. Krippe är ett unikum, en otroligt driven musiker och producent som dessutom är varm och omhändertagande, nästan som en förälder. Han lärde oss hitta ett självförtroende i oss själva som vi aldrig hade hittat på egen hand. Han lärde oss också att magin i musikskapande är så mycket viktigare än perfektion och att det i slutändan är intuitionen som vinner. Synd att vi inte träffade honom tidigare!

Hvorfor pop- og gitarbasert indie?

– Både dessa genrer är inget vi egentligen kan rå för; popmusiken är nog tack vare vårt stora intresse för att skriva starka melodier och melodier är i regel bundna till lättlyssnad musik. Vi försöker maskera vår «poppighet» med tuffa ackord och svåra synthar, men det är nästan oundvikligt att vi landar i «snäll» musik ändå. Gitarrerna kommer från en gammal tradition för att det den typ av musik vi vuxit upp med, men vi är också vaksamma med att inte falla in i det där gitarrträsket.

Dere har valgt å synge på svensk. Kan dere si litt om  det?

– Det känns som om det tillkommer en extra dimension i musiken när man skriver på sitt modersmål. Att skriva på engelska kan lätt innebära ett hinder mellan känslor och sin förmåga att kommunicera fram något så skört och komplicerat genom ord. Fördelen är också att man måste vara mer noggrann i texten, det känns mer naket på svenska och du kommer inte undan med att skriva vad som helst – åtminstone inte enligt oss. Det blir därmed enklare att nå fram med sitt budskap till publiken; folk uppfattar på ett bättre sätt och kan själva höra sambandet mellan musik och text.

Hvordan skiller Fägring seg fra Two Year Vacation og andre tidligere band?

– Vi har en mer avslappnad approach till musiken och oss själva i Fägring. Med det sagt, har vi aldrig tummat på vår integritet men är väldigt måna om att vi ska ha det bra tillsammans. Det har också inneburit att vi har lätt att lata oss och inte alltid göra det vi borde göra, men vi har i alla fall roligt och det är viktigast! Med det sagt så är det inget som antyder att det inte var en trivsam tillvaro i Two Year Vacation, det är ett gäng otroligt begåvade musiker där alla har samma mål och tar olika vägar dit. När jag var med i bandet fanns en mycket välarbetad plan och musikskapandet var i vissa fall väldigt beräknad i viljan om att skapa dansmusik som skulle få människor att känna glädje. Det är väl i princip tvärtemot musiken vi gör med Fägring idag, haha.

Kan dere si litt om hverandres musikalske styrker og roller i Fägring?

Anton Tuvesson

– Bandets sångare och visionär. Styr och ställer mycket i gruppen och pressar alla tills vi exploderar även om det görs med hjärta och välvilja. En jävel på att mejla.

Albin Bengtsson

– En unik karaktär, bassist som även är bra på gitarr – bättre än Anton. Väldigt beslutsam och aldrig rädd för att säga vad han tycker, en stark ledare som gillar party och är bra på att dra fram gott vin när vi behöver det.

Niklas Racov

– Lika säker och trygg som i sitt trummande. En fantastisk människa med känsla för noggrannhet, sköter mycket av det som kräver händighet i bandet som att t.ex. backa med släp och bära grejer.

Ville Petersson

– En påhittig och frisk fläkt i bandet, kommer med input och är väldigt engagerad i allt som rör sig kring bandet. Spelar synth och har en genuin kärlek till musiken i skapar, ofta den personen i bandet som orkar och vill mest. Näst bäst på tv-spel i bandet.

Fortell om bakgrunnen for valget av låt- och albumtittelen Obalans.

– Titelspåret «Obalans» kom till först, den handlar om svårigheterna att hålla sig på banan, att känna sig oförmögen till ett stabilt psyke och vardag – samtidigt som man ibland får glimtar av hopp i tillvaron. Låten fångade essensen av hela albumet, där ungefär hälften av skivan är hoppfull och den andra halvan ganska dyster och orolig.

Hvilket forhold har dere til balanse og ubalanse i deres liv?

– Det är väl en balansgång för oss alla, annars skulle vi nog inte kunna klämma ur oss detta album. Men vi har stabila jobb och en plats att kalla hem, så det kunde varit mycket värre.

Jeg har nå samlet ihop stikkord som jeg vil at dere skal si noe om:

Terra

– Storebröder till Fägring! Vi tycker om dem väldigt mycket som band och som personer. Karl som sjunger i Terra har «DET DÄR» och är dessutom en väldigt ödmjuk person vilket kan tyckas är en raritet bland band som det går så bra för.

Håkan Hellström

– Vi har nog mer gemensamt med Peter LeMarc, men Håkan Hellström är en ikon i vår hemstad – en bra låtskrivare!

Kent

– Vi lyssnar och kan väldigt lite om Kent, alltså väääääääldigt lite. Vi har haft anor om Kent i vår ljudbild men inget vi brukar göra medvetet, även om det säkert kan uppfattas så.

Indie

– Är en alternativ musikgenre som är skriven av artisten och som inte är signerad hos något majorbolag. Begreppet tycks röra på sig lika mycket som genren men grundpelarna måste få stå kvar.

Postpunk

– Pre-indie, coolt att kunna kalla sig själv postpunk men så coola är vi inte. Vi gillar dock The Cure och New Order väldigt mycket!

Kraut

– Vi älskar när folk nämner att vi är krautiga, för det upplever vi inte själva alls. Men det är en fantastiskt subgenre som vi alla lyssnar på lite då och då.

Gitarer – En viktig ingrediens i musiken vi lyssnar på och öven gör själva. Anton är besatt av gitarrer och jobbar dessutom som gitarrmekaniker.

Rakhet

– Som en obeslutsam person som aldrig vet vad jag vill är det inget ord som finns i mitt vokabulär, men om folk upplever att det har ett samband med Fägring så har jag förmodligen överträffat mig själv!

Melodi

– Musikens körsbärstopp, en otroligt viktig del i musiken vi lyssnar på och dessutom något som bär musiken framåt. Ett måste i Fägrings låtar!

Storslagne refreng

– Slagkraftig melodi och text, som får en att vilja att skrika med. Vår låt «Så länge vi» har till exempel en sådan refräng, tror jag?

Håpfullhet

– Är en bristvara, i synnerhet nu med alla krig och konflikter som pågår. Oroliga tider. Däremot finns det en glimt av hopp, musiken hjälper oss att hitta den ibland.

Sentimentalitet

– Det populäraste ämnet i Fägrings låtar, det finns mycket jäktande mitt liv så det blir naturligt att skriva om det.

Nostalgi

– Något som vardagen förgylls med ibland, kan höras då och då på nya skivan. Nostalgi är alltid aktuellt ironiskt nog, och i många fall en trygghet att luta sig åt när allt är skit.

Fortell om plateselskapene deres.

Startracks

– Fredrik från Startracks tog oss under sina vingar när vi först skickade ut vår musik 2020, en otroligt duktig och erfaren person inom den otroligt smala genren «indie på svenska». Så kul att vi fick släppa vår EP «Rockpsalm» med Fredrik!

Septembernatt

– Filip, ännu en eldsjäl som engagerar sig med själ och hjärta i sin musikkatalog. En varm person med känsla och talang för att släppa rätt musik vid rätt tid och plats. Han är dessutom en begåvad gitarrist i bandet Division 7. Han får stå ut med mitt tjat och gnäll varje dag, otroligt tacksam att han stått ut så här länge.