Intervju: EP's Trailer Park gjør comeback

– Tilstrekkelig lang tid hadde gått. Vi trengte å være fra hverandre for å finne tilbake. Det er derfor vi spiller sammen igjen nå, fordi vi på nytt trives bra med hverandre og da føltes det passende igjen, forteller bassist Ruben Engzell i det svenske americanabandet EP’s Trailer Park som er tilbake med det flotte albumet Once When We Were Birds på Ella Ruth Institutet.

Once When We Were Birds er rockeduftende country stinn av sterke melodier og vemod. Nostalgisk og lengtende forteller de om barndom med smittende låter som nok kan appellere til både noen av tilhengerne til Tom Petty and The Heartbreakers og The Eagles eller nordicanafansen. disharmoni snakket med bandet om tilbakekomsten etter flere års pause.

Kan dere først fortelle for de som ikke kjenner dette fine bandet hvem EP’s Trailer Park er i svensk og skandinavisk musikk?

Eric Palmqwist (sång, gitarr): – Kortfattat bildades EP’s Trailer Park i 1999 som nånslags löst bandprojekt utifrån mina låtar. Det var samtidigt som en våg av alt country och americana började svepa in över Sverige och vi var väl ett av de allra första svenska banden som kom att förknippas med den genren även om vi aldrig själva känt så. Det har kommit och gått medlemmar sedan starten och vi har även haft en del pauser. Nu senast en väldigt lång paus på åtta år innan vårt sjunde album kom i våras. Vi brukar skämta och säga att vi är Sveriges svar på Big Star. Ganska okända men jävligt bra.

Hva fikk dere til å ville begynne å spille sammen igjen?

Ruben Engzell (bas): – Tillräckligt mycket tid hade gått. Vi behövde vara ifrån varandra för att hitta tillbaks. Det är därför vi spelar tillsammans igen nu, för att vi på nytt trivs bra med varandra och då kändes det angeläget igen.

Vi brukar skämta och säga att vi är Sveriges svar på Big Star. Ganska okända men jävligt bra.

Hva skiller dagens utgave av bandet fra de tidligere utgavene?

Eric: – Ja detta är väl EP’s Trailer Park mark 5 om jag räknar rätt. På grund av mitt rätt stökiga förra liv som missbrukare och långa perioder i depression så har medlemmar kommit och gått. Jag är dock nykter och drogfri sen 2015 och sedan dess har vi haft samma sättning och det är den absolut bästa. Nu är vi som en familj och jag räknar bandet som mina närmaste vänner.

Kan dere fortelle om hverandres musikalske styrker og roller i bandet?

Ruben: – Jag försöker hitta något slags helhetstänk, framför allt i studion. Och så spelar jag in och mixar det mesta.

Eric: – Jag sjunger ju och skriver låtarna så jag är nog någonslags motor och kapten på Trailer Parken. Jag gör ju soloskivor under eget namn på svenska så detta är mer ett band ändå.

Ruben: – Jesper Jonsson är fasta klippan och en oerhört musikalisk trummis. Han är också ursprungligen från Gotland precis som Eric.

Eric: – Ulf Jonsson är vår strängkung på gitarr och pedalsteel. Han bygger även sina egna gitarrer.

Hva betyr americana for dere og hvordan relaterer dere til den sjangeren?

Ruben: – Ärligt talat betyder den ingenting alls, haha! Det känns som att det var ett paraplybegrepp som kanske beskrev en musikalisk riktning, en scen, för tjugotalet år sedan. Det känns inte så aktuellt nu längre. Visst gjordes det fantastiska låtar i den skolan, men jag tror inte någon av oss tänker att «nu ska vi göra en americanalåt». Musik är ju större än så. Och flanellskjortor är rätt trist.

Eric: – Jag håller med, men gillar flanellskjortor.

Hva med indiepop?

Ruben: – Samma där. De flesta genres är blivit ganska urvattnade och irrelevanta med tiden.

Eric: – Jag håller med även där även om jag fortfarande tycker om ordet indie.

Hva har lesing, litteratur og poesi hatt å si for tekstene deres?

Eric: – Jag influeras nog textmässigt både litteratur, poesi och konst men lika mycket av populärkulturen. Jag tror man som låtskrivare blir något av en svamp som suger i sig samlar på sig intryck, ord, meningar hela tiden. Ibland medvetet men oftast omedvetet.

Jag tror man som låtskrivare blir något av en svamp som suger i sig samlar på sig intryck, ord, meningar hela tiden. Ibland medvetet men oftast omedvetet.

Mens Eric synger på svensk på sina soloalbum er språket her engelsk. Fortell lite om det valget og hvilken betydning det har for kommunikasjonen med lytteren og det tekstlige for dere som låtskrivere.

Eric: – Jag började min karriär med att skriva på Engelska och började göra texter på svenska först 2018 när jag släppte min första soloskiva. Jag tycker om att växla mellan språken. De har oliika fördelar och nackdelar. Engelskan har fler ord men svenskan blir närmare huden.

Fortell om bakgrunnen for albumtittelen Once We Were Birds og hva dere ville si med den.

– Många av texterna på skivan handlar om att bejaka sitt barn och fortsätta leka även som vuxen. Den handlar också att titta tillbaka på sin barndom och att vara förälder då alla i bandet numera har barn.

Hvilket forhold har dere ellers til fugler?

Ruben: – Fåglar är roliga! De är från en annan värld. En annan tid. Om man ser en höna i ögonen är det något helt annat, det är en jävla velociraptor som tittar tillbaks på en.

Jeg har nå satt sammen noen stikkord jeg vill dere skall si noe om forholdet til og hva de kan si om Ep’s Trailer Park:

Nostalgi

Ruben: – Nostalgi var bara ett ord förr, men ju äldre man blir desto mer fylls det med innebörd. Det är både fint och sorgligt, med tiden som går.

Oppvekst

Eric: – För mig är uppväxten och allt som hände när man var ung en stor anledning till varför jag skriver låtar. Det är en aldrig sinande källa till nya låtar. Speciellt den senaste skivan.

Barndom

Eric: – Jag kan ibland längta tillbaka till leken men som tur är får jag leka mycket även som vuxen i musiken och konsten.

Foreldreskap

Ruben: – Alla i bandet är föräldrar på olika sätt. Det är klart att det ställer allt annat i ens liv, inklusive musiken, i ett annat perspektiv och jag tycker det är av godo. Det är inte hälsosamt att leva och dö med hur bra en skiva tas emot eller vad folk tycker om vad man gör. Det är lättare att få distans till sådant som egentligen inte är så nu.

Vemod

Ruben: – Vemodet finns alltid med. Det vore värdelöst annars.

Lengsel

Eric: – Det finns livskraft och hopp i längtan. Den dagen då jag slutar längta är det dags att lämna över stafettpinnen till någon annan.

Vi kommer gärna till Norge och spelar. Hör av er så kommer vi!

Melodisk

Eric: – Jag är ju något av en melodinörd. Jag tänker, drömmer, känner nästan allt i melodiform. Skulle man plocka isär mig så hittar man nog en kista med melodier allra längst där inne.

Ro

Eric: – Jag har alltid haft en fäbless för lugna låtar och ballader men annars tycker jag om snabbhet och att vara i rörelse.

Amerikansk vestkystrock

Ruben: – Ja. Ibland.

Eric: – Jag är svag för bra stämmor, tolvsträngade gitarrer och det där lätt slicka men ändå lite psykadelsika.

En låt er skrevet til Erics datter Ruth. Fortell litt om henne og den låten.

– Det finns faktiskt två låtar på skivan som handlar om henne. Den ena heter ”Every Other Week” och handlar om att vara varannanveckaförälder. Den andra som jag tror du syftar på är låten ”Full Moon Ruth” som jag skrev när min dotter bara var två veckor gammal. Den handlar om kärleken till ett barn men också om rädslan man kan känna när man precis blivit förälder för första gången. När hon föddes var det fullmåne därav titeln.

Hvilke planer har bandet fremover?

Ruben: – Vi har turnerat i Sverige sedan skivan kom i våras. Nu åker Eric och Ulf och gör några spelningar på duo. Sedan tar vi nog lite paus. Trailer Parken kommer att samlas till seans igen när tiden är mogen. Det kan bli snart och det kan dröja.

Eric: – Jag har en ny soloskiva som mixas i detta nu så 2024 blir det nog fokus på det.