Intervju: The Green Line Travellers - Honky Tonk fra Stockholms forsteder

Pressebilde av Green Line Travelers — Foto: Pressebilde

— Honky Tonk Saturday Night” og ”Honky Tonk Tuesday Night” er inspirerte av Nashville-reisene, den førstnevnte har kanskje ikke med akkurat det å gjøre men den andre er en hyllest til den cinematiske opplevelsen som det innebar å befinne seg på American Legion Post 82 og spille country for amerikanere i Tennessee. Plutsligt var vi i vår egen romantiska dröm! Ordene tilhører The Green Line Travelers som er aktuelle med albumet Baker`s Bog Blowout på Ella Ruth Institutet.

Å lytte til Baker`s Bog Blowout gir en følelse av å forflytte seg til en annet tid og sted, selv om det også finnes nok gjenkjennelighetsfaktorer å relatere til som Stockholms forsteder og tematikken om kampen for tilværelsen og kjærligheten. Musikken og tekstene oppleves som rake og ærlige og videreførere en god gammel tradisjon der countryen har twang og egner seg til å drømme seg bort mens man danser på den lokale kroa der begersvingingen er heftig. Om det er på den amerikanske, svenske eller norske landsbygda er mindre viktig. Det som imidlertid er avgjørende i dette tilfellet, er den høye kvaliteten på musikken. Pedal steel, kontrabass og fiolin i vakker samklang i travende old time country. The Greenline Travellers forteller her om veien fra folkemusikk og Nirvana til honky tonk, ærefrykt og ønske om å plassere seg i en langtgående musikktradisjon med opphav i amerikanske sørstater og om gode tider for countrymusikk rent allment.

Hvem er The Green Line Travelers?

— The Green Line Travelers är ett honky tonk- eller “classic country”-band som är baserat i Stockholm. Vi spelade ihop ute 2014.

Kan dere si litt om bakgrunnen for bandnavnet og hva dere vil formidle med det?

— Bandnamnet kommer sig av att vi alla bodde längs den gröna tunnelbanelinjen söder om Stockholm när vi först började spela ihop. David och Agnes bor kvar där. Bandnamnet lät slagfärdigt och lite hillbillyaktigt. Vi lät nog mer så i början av karriären.

Hvilket forhold har dere til å reise kollektivt og til tunnelbanen i Stockholm og hva med togene fra indre London til mer rurale deler av England?

— Åka kollektivt förespråkar vi för de som bor i Stockholm. Tågen från inre London till rurala England har vi aldrig åkt, men vi hoppas få anledning till det. Skivan har fått goda recensioner och en hel del radiospelningar i just brittisk radio. Vi skulle gärna spela för dem som uppskattar oss där.

David og Agnes, når oppdaget dere musikk og hva gjorde dere så lidenskapelig opptatt av den?

— Agnes föräldrar är folkmusiker som med åren upptäckte bluegrass. Agnes själv började dock spela mer seriöst först i tidiga tonåren och är riksspelman. Har således folkmusiken i modersmjölken. David å sin sida är från början punkare, spelade i punkbandet Sällskapsresan. Blev dock tagen av bluegrass när han hörde Bill Monroe på högstadiet och blev tagen av det. Sedan fanns det ingen återvändo.

[iframe src=»https://open.spotify.com/embed/album/41rzsRvK8maBg0bfrvAXMp» width=»100%» height=»360″ frameBorder=»0″ allowtransparency=»true» allow=»encrypted-media»></iframe]

Hvilken musikk var dere omgitt og oppptatt av under oppveksten?

— Som sagt föddes Agnes in i folkmusiken. Annars fanns det kanske ingen självklar tidig exponering som ledde bandmedlemmarna mot country. Någon har sagt att om man lyssnar på musik och det får en viktig plats i ens liv så hittar man “the good stuff”. Sedan om det är George Jones och Loretta Lynn. Coltrane, Dan Berglund, The Crystals, Aretha, Junior Kimbrough eller The Meters spelar ingen roll. The good stuff är the good stuff.

Når begynte dere selv å spille og synge og hva var det som fascinerte med denne måte å uttrykke seg på?

— Det är nog en fråga som ligger utanför denna intervjus utrymme om var och en av oss ska svara på den. För Daniel så var det Nirvana som initierade viljan att själv spela och sjunga. Det var någonting med den där totala råheten och ärligheten som lockade. Det kanske är en del av en klichéartad bild av den sanna konstnären, men det brukar vara den typen av nerv som all bra musik slår an. Därför har Nirvana och Connie Francis något gemensamt.

[iframe src=»https://open.spotify.com/embed/playlist/7ETnL4fbHNcIdV1JmRuCZd» width=»100%» height=»80″ frameBorder=»0″ allowtransparency=»true» allow=»encrypted-media»></iframe]

Har dere noen favorttgitar, forsterker, pedal elller mikrofon. I så falll hvilken og hvorfor?

— Här får det nog räknas som förutsägbara svar, men när det kommer till akustisk gitarr är det Martin D18 eller D28 som gälller och avseende elektrisk gitarr en Telecaster in i en Fender Deluxe Reverb från 1966. Telen ifråga är en Whitfill, byggd i Kentucky 2019. Som andragitarr respektive förstärkare används en TLL Marvin med två P-90 av den svenske byggaren TLL, respektive en Insulander Amplification. TLL Marvin är faktiskt huvudgitarren på skivan, då faktiskt genom en i gitarrnördkretsar ofta föraktad Fender Twin Reverb (från 1972 med mastervolym!). Gitarrentusiaster bör verkligen kolla upp Insulader Amplification och TLL Guitars! Gitarrpedal blir i så fall en Xotic RC Booster. Avseende mikrofon används någon typ av SM58:a, det viktigaste för David är att medhörnigen på sången är totalmaxad och gärna lite mer. Tele in i Deluxe Reverb är ett beprövat koncept. Lyssna bara på Pete Anderson med Dwight Yoakam. Ett excentriskt beteende 1986, gitarrcountryfacit forever!

Hvor viktig er det tekniske utstyret for at The Green Line Travelers skal låte slik dere vil?

— Det hade nog gått att låta ungefär som vi gör med mer eller mindre vilken teknisk utrustning som helst, när det gäller sådant som gitarrer är det inte minst känslan som är det viktiga och där påverkar nog sådant som estetiska ideal, instrumentets historia och hur det känns att hålla i minst lika mycket den känslan. Men det är klart, en bra rörförstärkare behöver du.

Hvorfor country och honkytonk?

— Från början var TGLT tänkt att vara ett rockabillyband, men när vi väl började spela blev det mer hillbilly av det och parallellt med att bandet hittade sin identitet växte vårt intresse för 50- och 60-talets honky tonk. Sedan kanske det på ett sätt undermedvetet är kopplat till den svenska dansbandskulturen som åtminstone vår generation fick med sig om man vill eller inte som präglat oss, samtidigt som amerikansk honky tonk har mer av den där Nirvara-nerven som vi pratade om ovan.

Hva er country for dere?

— Det är den där smått desperata kampen i vardagen, för kärleken, för att få livet att gå ihop. Svenska politiker långt ut på högerkanten har i flera omgångar gjort anspråk på att tala för “verklighetens folk”. Det är en problematisk etikett i sig, men om de “finns” är det i så fall dem som country handlar om, om de så är John Deere-körande bönder på den gotländska landsbygden eller de i Pridetåget på Södermalm. Alla vi som kämpar för kärleken och för att få livet att gå ihop. Sedan är det snyggt med cowboyhatt, boots, Wrangler och shuffle.

Hva har dere fått tilbake fra country musikken?

— Musik för oss är den transcendentala upplevelsen, det som sätter ord på det som låter sig sättas ord på och allt som inte låter sig sättas ord på. Countrymusiken är en del av det.

Hvordan vil dere si at The Green Line Travelers skiller seg med tanke på musikalisk tilnærming og bandkjemi sammenliknet med andre band dere er elller har vært med i som Spinning Jennies,David Ritschard Och Krokodiltårarna, og hva har dere tatt med fra de andre bandene till The Green Line Travelers?

— Spinning Jennies är bluegrass på svenska, The Green Line Travelers är honky tonk och David som soloartist har såklart countryn som utgångspunkt men är mer eklektisk och fri i sitt konstnärliga uttryck. När det gäller bandkemi så är det svårt att jämföra, men stämningen i TGLT har alltid varit mycket god.

[iframe src=»https://open.spotify.com/embed/track/1kIlUyCy5HJOZrm4fap6Yq» width=»100%» height=»80″ frameBorder=»0″ allowtransparency=»true» allow=»encrypted-media»></iframe]

Kan dere si litt om hverandres musikalske styrke og rolle i The Green Line Travelers?

Agnes Odén: En boren glädjespridare och scenpersonlighet som får stort utrymme, inte minst live.

Anders Höjlund: Orädd och opolerad kontrabasist. Adderar musikalisk nerv. Glädjespridare i bandet.

Daniel Björkander: Ensemblemusikant. Märks kanske inte så mycket men har en återkommande förmåga att hamna i band som låter bra. Låtskrivare. Administratör.

David Ritschard: Boren frontfigur, tillika kulturpersonlighet på östra Södermalm och söder om söder. Och sångrösten, sångrösten.

Fabian Ris Lundblad: Skolad jazztrummis med stark countrypassion. Sjunger lika bra som han spelar trummor.

Dere har også med noen dyktige gjester på skiven.

Kristina Murray leadvokal på ”Honky Tonk Saturday Night”.

— Vi träffade henne första gången vi var i Nashville. Hon hamnade i ett längre samtal med Fabian om musik. Vi såg när hon uppträdde med JP Harris. Året därpå, 2018, var vi nominerade till Ameripolitan Music Award i vår respektive kategori “honky tonk group” och “honky tonk female”. När ”Honky Tonk Saturday Night» kändes det som att det skulle passa om hon sjöng duett med Fabian. Hon tackade jag och spelades in av Michael Rinne i Nashville.

Ingvill Hustad, backing vokal på ”Honky Tonk Tuesday Night”.

— Kompis till bandet. Vem vill inte ha en norsk sångerska som backar upp en på skivan?

Daniel Wigstrand – pedal steel guitar.

— Daniel är en svensk pedal steel-skatt som fler behöver höra, något av en doldis, men sedan länge en del av husbandet på Station Inn i Alvik, något av en svensk countryinstitution. Fick en fri roll på skivan.

Johan Carlgren – piano, Rhodes.

— Gotländsk pianovirituos. Spelar allt och var ett självklart val att ringa när vi kom fram till att vi skulle ha piano på skivan.

Martin Wirén- saksofon på ”Ain`t That Long”.

— Jazzmusiker. Egna soloprojektet Bear Garden som har hyllats i Sverige och utomlands.

Calle Stenman- trumpet på ”Ain`t That Long”.

— Med i Bear Garden och har också egna likaledes hyllade Calle Stenman Quintet. Vi ville ha chopsiga jazzmusiker att lägga blåset för att det skulle gå smidigt.

Hvordan bestämmer dere hvem som skal ha lead vokal på låtene?

— Det faller sig naturligt. Det som passar låten bäst. David är ändå leadsångare, men Fabians röst är en tillgång som alla måste höra.

Fortell litt om historien bak albumtittelen Baker´s Bog Blowout og om deres forhold til Bagarmossen

— Baker´s Bog Blowout är ju som du antyder en referens till Bagarmossen. Vi har väl ingen relation till Bagarmossen per se, men till hela södra delen av den gröna linjen.

[iframe src=»https://open.spotify.com/embed/album/61SFMmz8F7cqy0TrdYQOve» width=»100%» height=»380″ frameBorder=»0″ allowtransparency=»true» allow=»encrypted-media»></iframe]

Det har tatt seks år fra dere debuterte med ”10”-en ”High Valley Hoedown” til dere nå slipper en fulllengdare.

— Under tiden har vi bjudits in till Nashville två gånger, blivt nominerade till Ameripolitan Music Awards som årets “honky tonk group” 2018 och spelat i Frankrike och Finland förutom otaliga spelningar i Sverige. Vi har utvecklats till att bli mer av ett honky tonk-band. Skivan hade nog släppts för ett år sedan om det inte varit för pandemin. Att det dröjt att släppa skivan har nog helt enkelt berott på att vi spelat in skivor och spelat med våra andra band parallellt med det vi gjort med Green Line. Tillslut fick vi en lucka.

[iframe src=»https://open.spotify.com/embed/album/2jjqMRuKHjwKpsJ33HuAPA» width=»100%» height=»340″ frameBorder=»0″ allowtransparency=»true» allow=»encrypted-media»></iframe]

Hvordan skriver dere deres egne låter og hva kjennetegner en The Green Line Travellers låt?

— Henric och David skrev “Nine For My Pride” ihop, resten skrev Daniel själv. Det som kännetecknar en TGLT-låt är att de strävar efter att adressera den här allmängiltiga längtan efter kärleken och att få ihop livet och textmässigt gärna med dubbeltydigheter som i sin tur är en passning till traditionen.

”Honky Tonk Saturday Night” og ”Honky Tonk Tuesday Night” står frem som nøkkellåter på albumet

— De är inspirerades av Nashville-resorna, den förstnämnda har kanske inte just med det att göra men den andra är en hyllning till den cinematoriska upplevelsen som det innebar att vara på American Legion Post 82 och spela country för amerikaner i Tennessee. Plötsligt var vi i vår egen romantiska dröm!

Hvordan kommer dere frem til hvilke låter dere skal tolke?

— Vi spelar igenom bra låtar och sedan väljer vi de som passar bandet.

Utover deres egne komposjoner så har dere også valgt å gjøre noen utvalgte covers. Fortell litt om forholdet til artisterna som dere har valgt, om låtene, og hvordan deres versjon relaterer til originalen

— Artisterna är såklart idoler. På t.ex. 50- och 60-talen gjordes ofta covers när låtar var aktuella enligt principen: kolla en hit, då spelar vi också in den och hoppas att vi får en hit. Vår approach var nog lite på, som att: oj! Det här var en bra låt och blev en hit, vi spelat in en liknande version. En inspiration till det är exempelvis Charley Crockett. Han verkar spela in sina album efter liknande princip.

George Jones – «What`s Money» skrivin med J. Horton.

[iframe src=»https://open.spotify.com/embed/track/0O4nq8YKqiTrcGupdXoxOU» width=»100%» height=»80″ frameBorder=»0″ allowtransparency=»true» allow=»encrypted-media»></iframe]

Leon Payne – «Things Have Gone to Pieces» (oxå gjord av George Jones, Conway Twitty, Merle Haggard, Jimy Dickens, Van Morrison, Johnny Paycheck ,Don Gibson, Jimmy Dean med flera).

[iframe src=»https://open.spotify.com/embed/track/02ETzJnS0hspMj9t7OLxQy» width=»100%» height=»80″ frameBorder=»0″ allowtransparency=»true» allow=»encrypted-media»></iframe]

Harlan Howard – «The Hurtin’s All Over. (Först utgitt av Connie Smith, oxå gjord av Kitty Wells with Ruby Wright, Wanda Jackson and The Party Timers med flera).

This Time I’ve Hurt Her More (Than She Loves Me) skriven av Earl Thomas Conley, Mary Larkin (först inspelad av Conway Twitty, oxå gjord av Neal McCoy med flera).

Jeg har nå listet opp noen stikkor som jeg vil at dere skal si litt om deres forhold til og hva de kan si om The Green Line Travelers og/eller Baker´s Bog Blowout.

George Jones: – Idol

Connie Smith: – Drottning

Hank Williams: – Ingång till countryn

Roy Acuff: – Mest av historiskt intresse

Webb Pierce: – There Stands The Glass

Mats Rådberg: – RIP!

Alf Robertson: – En idol. Han hade verkligen förmågan att spegla folkhemmet och dess avigsidor med sin country. Hans eftermäle/legacy kommer endast att växa.

Kikki Danielsson: – Hon har liksom artisterna ovan berört människor. Finns det något finare? Kan vi beröra någon med våra låtar eller liveframträdande har vi gjort vårt jobb.

Ødelagt kjærlighet: – Ja

Melankoli: – Ja

Steelgitarr: – Ja

Albumet ble spilt inn i Vall Recording Studio.

— Gitarrisren Daniel kommer från Gotland och känner Alex som har studion. Tanken var främst att resa bort tillsammans, isolera oss från vardagen och fokusera på skivan. Vall ligger på landet och studion i en gammal lada. Mellan inspelningarna gick vi ut på gårdsplanen och lekte med en schäfer och försökte hålla den undan från David som är svårt allergisk.

Hvordan er miljøet for countrymusik i Stockholm i dag og i Sverige generelt?

— Northern Trail har gjort ett enormt jobb med att få hit fantastiska band i country- och americanagenren och initiativen med Sthlm/CPH/Oslo Americana. Sedan tycker vi att intresset för country bland musikintresserade generellt är större, det plötsligt en genre även för hipsters. Klara i First Aid Kit arrangerade precis innan pandemin Countryklubben där David var med och gästade.Då var det fullsatt. Generellt verkar dock country var betydligt större i Norge.Vi hoppas på en Norge-debut i framtiden! Apropå svenska band, The Country Side of Harmonica Sam är nog bäst i hela världen på sin grej. Roy Handcuff ska du kolla upp om du gillar honky tonk. Sedan finns det countryband i Sverige som inte kör just vår grej, men som har gjort sig ett namn och som du ska kolla upp: The Linedance Fever, HALM, Erika Jonsson, Ben Carbine & the 18 Wheelers, Martin Riverfield. Vi ber på förhand om ursäkt till alla band som vi missat!

Johan Bergmark har tatt albumomslaget; et bilsw med en grånende mannlig fotomodell foran en hvit Volvo i en forstad sør for Stockholm.

— Det är en så stor ära att vi fått jobba med Johan Bergmark. En fantastisk fotograf och människa med en bultande passion för bra musik. Omslagsbilden sätter tonen på vad vi vill förmedla, något av det som vi beskrev avseende det här med vad är country. Vi försökte nog med omslaget placera vår honky tonk i nutiden och i Stockholms södra förorter och att vi tar det här på allvar.

Amanda Boustedt står ellers for designet.

— Amanda har förädlat Johans bilder och fått ihop omslaget till en helhet.

Fortell om plateselskapet deres, Ella Ruth Institutet.

— Ella Ruth Institutet är ett indiebolag i Stockholm döpt efter Johans och Eriks döttrar. De ger ut musik som de tycker om oavsett genre. Har inga stora ekonomiska muskler men ett ärligt uppsåt.

Hvordan har dere blitt rammet av nedstengningen av samfunnet og Covid-19 tiltakene?

— Ja, vi har inte haft spelningar under pandemin. Verkar också som att arrangörer ännu inte vågar boka upp gig. Med tanke på hur väl skivan har mottagits av recensenter så är det såklart synd för oss. Vi ser såklart fram emot livecomebacken.

20 låter som har inspirert The Green Line Travelers

Sleepwalk – Santo & Johnny

In the Still of the Night – Five Satins

I’ve Been Loving You Too Long – Otis Reddindg

North Side Gal – J.D. McPherson

Life of Sin – Sturgill Simpson

The Valley – Charley Crockett

Hurtin’ (On the Bottle) – Margo Price

Hon Steg På Finlandsbåten – Alf Robertson

[iframe src=»https://open.spotify.com/embed/track/4Q6TtkKqdr7nh4epkRLWoH» width=»100%» height=»80″ frameBorder=»0″ allowtransparency=»true» allow=»encrypted-media»></iframe]

Big, Big Love – Wynn Stewart

[iframe src=»https://open.spotify.com/embed/track/5nqCCKh1g4i3JF54cKQ8xa» width=»100%» height=»80″ frameBorder=»0″ allowtransparency=»true» allow=»encrypted-media»></iframe]

They Call Me a Playboy – Wynn Stewart

The Pill – Loretta Lynn

[iframe src=»https://open.spotify.com/embed/track/7ytzJQs2dMr3n8rjbhO7ZY» width=»100%» height=»80″ frameBorder=»0″ allowtransparency=»true» allow=»encrypted-media»></iframe]

Stand By Your Man – Tammy Wynette

Wanda Jackson – Funnel of Love

Hey Mama, He Treats Your Daughter Mean – Ruth Brown

(Your Love Keeps Lifting Me) Higher and Higher – Jackie Wilson

[iframe src=»https://open.spotify.com/embed/track/5qyq1H5OPMlfuvZQ1wQNo7″ width=»100%» height=»80″ frameBorder=»0″ allowtransparency=»true» allow=»encrypted-media»></iframe]